Ögonblick från den senaste bröllopsplåtningen.

Ett vitt rum på Arundell Place är fyllt av boxar. Kläder, böcker och dokument ligger slarvigt packade under den bruna kartongen. Jag klipper upp tejpen som förseglar en utav lådorna för att placera det första föremålet i mitt nya hem. En bild – vad annars? Den enkla svarta ramen presenterar ett yngre jag och en gammal vän. Platsen i fönstret där de två figurerna kikar tillbaks på mig känns så självklar.

När jag först flyttade till England fick jag lämna mycket bakom mig. Mitt liv skulle på sätt och vis få plats i två resväskor. Packningen blev långdragen och noggrann. Vad behöver jag? Vad kan jag inte vara utan? Det mest självklara var faktiskt det inramade fotografi jag fått av en utav mina närmsta vänner innan jag åkte. Bilden är tagen helgen då vi först träffades – närmare bestämt på Lundakarnevalen. För utomståendes ögon är fotot möjligtvis inte särskilt speciellt, två människor som fastnat på en snabbt tagen bild - en snapshot. De två ansiktena är upplysta av blixten från kompaktkameran, vilket har resulterat i en nattsvart bakgrund, omöjlig att identifiera. Bilder som dessa kan möjligtvis bara uppskattas av de inblandade då vi behöver minnen för att fylla luckor av mysterier. Det märkliga med sådana minnesbilder – snapshots – är hur värdelösa de kan tyckas vara för den utomstående då de är ovärderliga för ägaren. Bilder som dessa förstärker våra minnen. Om vi inte sett bilden under en längre period tänker vi förmodligen – ja det var så det var. Vi omringar oss med dessa bilder, inte bara för nöjes skull utan även för att de är en del av vårt förflutna och vår identitet, de har en självklar plats i våra hem. Eftersom vi i det moderna samhället är vana vid denna bildkultur, så kanske vi inte alltid inser vad en viss bild kan ha för värde. I inramade fotografi som mitt eget hittar vi inte bara information, utan även känslor och minnen. I dem blir vi oförändrade, och tiden kan inte påverka vår uppfattning om den välbekanta bilden. Det känns tryggt – att ögonblicket finns tillgängligt för våra sinnen förevigt.

När jag packar upp resen av mina ägodelar blir de nedstoppade i lådor och askar. Men bilden står synlig i fönstret. Den enkla svarta ramen kanske inte passar den vita interiören, men detta föremål kan jag aldrig slänga.