Dagens Bild
Fashionabelt organiserad
Ännu en kopp kaffe och jag är redo för att öppna min eleganta MacBook Pro där filer ligger – tro det eller ej! – prydligt organiserade. De senaste veckorna har jag insett värdet av en organisation av bilderna jag jobbar med, speciellt nu när jag jobbar med Anthony Luvera’s, Stefanie Braun’s samt mina egna projekt. Just nu är livet här händelserikt, och det är precis så jag vill ha det!
Fotografi är så mycket mer än att trycka på en knapp. Just nu fokuserar jag på arbetserfarenhet och jag är otroligt lycklig över vilken tur jag har haft som får jobba med två välkända och extremt kreativa personer. För att bygga min kunskap för en framtid som en arbetande fotograf, så tar jag mig an en rad olika uppgifter för mina kontakter. Att bli inkastad i olika oväntade situationer är faktiskt alltid det bästa sättet att lära, och man kan bli förvånad över hur mycket man kan klara på egen hand.
Stefanie Braun är den främsta ”curatorn” för The Photographer’s Gallery i London – mitt personliga favorit galleri ( http://www.photonet.org.uk/ ). Hennes jobb innebär främst att planera utställningar. Hon jobbar nära fotograferna som skall ställa ut och de gör en struktur över hur bilder skall hängas och vilken känsla som skall uppnås i en utställning. Vid sidan av detta driver hon även en vintage affär, som hon får mycket uppmärksamhet för. De senaste dagarna har jag får uppgiften att sortera och redigera fotografierna av hennes kollektion. I min ägodel har jag model releases och ca 1000 bilder som jag under helgen gått igenom.
På fredag kommer jag att få jobba som hennes fotograf under ett stort vintage party i centrala London. Till dess kommer jag även att ha skapat en PowerPoint film med sekvenser av modeller som rör sig i hennes kläder. Detta känns självklart spännande och jag känner att jag äntligen börjar få mer kontakt med hur produktionerna kring fotoprojekt faktiskt fungerar.
Mer om eventet och mina internships kan ni läsa om här nästa vecka!
Fotografiet jag aldrig kunde slänga
Ögonblick från den senaste bröllopsplåtningen.
Ett vitt rum på Arundell Place är fyllt av boxar. Kläder, böcker och dokument ligger slarvigt packade under den bruna kartongen. Jag klipper upp tejpen som förseglar en utav lådorna för att placera det första föremålet i mitt nya hem. En bild – vad annars? Den enkla svarta ramen presenterar ett yngre jag och en gammal vän. Platsen i fönstret där de två figurerna kikar tillbaks på mig känns så självklar.
När jag först flyttade till England fick jag lämna mycket bakom mig. Mitt liv skulle på sätt och vis få plats i två resväskor. Packningen blev långdragen och noggrann. Vad behöver jag? Vad kan jag inte vara utan? Det mest självklara var faktiskt det inramade fotografi jag fått av en utav mina närmsta vänner innan jag åkte. Bilden är tagen helgen då vi först träffades – närmare bestämt på Lundakarnevalen. För utomståendes ögon är fotot möjligtvis inte särskilt speciellt, två människor som fastnat på en snabbt tagen bild - en snapshot. De två ansiktena är upplysta av blixten från kompaktkameran, vilket har resulterat i en nattsvart bakgrund, omöjlig att identifiera. Bilder som dessa kan möjligtvis bara uppskattas av de inblandade då vi behöver minnen för att fylla luckor av mysterier. Det märkliga med sådana minnesbilder – snapshots – är hur värdelösa de kan tyckas vara för den utomstående då de är ovärderliga för ägaren. Bilder som dessa förstärker våra minnen. Om vi inte sett bilden under en längre period tänker vi förmodligen – ja det var så det var. Vi omringar oss med dessa bilder, inte bara för nöjes skull utan även för att de är en del av vårt förflutna och vår identitet, de har en självklar plats i våra hem. Eftersom vi i det moderna samhället är vana vid denna bildkultur, så kanske vi inte alltid inser vad en viss bild kan ha för värde. I inramade fotografi som mitt eget hittar vi inte bara information, utan även känslor och minnen. I dem blir vi oförändrade, och tiden kan inte påverka vår uppfattning om den välbekanta bilden. Det känns tryggt – att ögonblicket finns tillgängligt för våra sinnen förevigt.
När jag packar upp resen av mina ägodelar blir de nedstoppade i lådor och askar. Men bilden står synlig i fönstret. Den enkla svarta ramen kanske inte passar den vita interiören, men detta föremål kan jag aldrig slänga.
