Nu är våren äntligen kommen till det lilla samhället Farnham. Påskliljorna har redan tittat fram och gatan ledande till universitetet kantas av gula fyrverkerier. Jag blir alltid extra inspirerad av vårens färger. Färgklickar som letar sig fram ur den grå marken gör att omgivningen är varierad – på gränsen mellan melankoli och glädje, varken för mycket eller för lite – vinter eller vår. Människor blir även mer intressanta då de grå vinterkläderna åker av och byts ut till färgglada klänningar och spring i benen. Men med min tursamhet börjar tunga, glesa droppar falla just när jag klätt mig i solglasögon och en tunn kavaj. Det blir en dag av redigering – inomhus.

Jag har märkt att det svåraste med redigering är överanalyseringen av bilderna. Efter ett par timmar av koncentration blir det svårare att urskilja kontraster och nyanser. Ibland blir även gränsen mellan bra och sämre komposition vagare. Därför kom min tutorial i precis rättan tid då jag blev vägledd av den svenska fotografen Anna Linderstam. Detta var min första lärarledda tid under mina år i Farnham då jag faktiskt kunde beskriva mina idéer på svenska, vilket i samband med min komplicerade utläggning passade mig utmärkt.

En utav bilderna tagna i samband med projektet om min mor.

Något annat som diskuterades under mötet var valet av titel och eventuell text till mitt arbete om min mor. Det var en lättnad att känna sig förstådd då jag förklarade hur svårt jag finner det att sätta text på det jag skapar. Det skrivna ordet blir en stor del när det väl kopplas ihop med ett färdigt projekt. Text kan antingen förtydliga eller komplicera. Den kan rentav förstöra – vilket ofta är min rädsla. Kunskapen och tankarna kring text till foto, tror jag,  är ett utav de element som framförallt skiljer hobbyfotograferandet från den professionella fotokonsten. Det är antagligen ett utav de områden jag kämpat mest med under min tid här. Jag vill stjäla så lite uppmärksamhet från bilderna som möjligt – eftersom jag tror att det är skapandet av bilder som är min starka sida. Min poesi ligger i skuggor och ljus – inte i a till ö.

/Bim

Miniatyrer: Klicka för större versioner.

Bild tagen i London - Mars 2010

F.C. Gundlach skrev i sin fotografiska samling Emotions & Relationships; ”Making pictures is a kind of touching someone – a form of tenderness.”

Eftersom jag oftast i mitt arbete låter människan och frågor om vår existens stå i fokus, så kände jag att denna kommentar är något jag kan relatera till. Jag tror att alla fotografer någon gång varit nervösa inför stunden då han eller hon skall representera människan. Det kan vara en lustfylld ångest. Något som jag känner speciellt innan mötet med en sittare jag aldrig tidigare mött. Den där känslan av att jag inte riktigt vet vad som kommer hända. Detta hände komiskt nog igår då jag tog mig från Farnham till Wokingham. En ca 30 minuter lång bilresa, men för den lyckliga rabattkortsinnehavaren – Bim Hjortronsteen – en tågresa på ca en och en halv timme. Under denna korta tid händer något märkligt, jag väntar på att ta en bild. Jag väntar på mötet. På något sätt blir detta en del av stunden då fotografiet skall tas. En inledning.

Många fotografer har baserat sina projekt på långsamma kameror. Detta innebär att sittaren måste vara still en längre stund. En speciell känsla växer då fram och blir synlig i sättet denna individ fångas på bild. Modellen hinner samla sig och vi kan se en intensiv stelhet trots att själva ögonblicket då bilden är tagen är förhållandevis snabbt. Jag resonerar så att när fotografen jobbar med människor, blir alla små händelser och intryck runtom det slutgiltiga ögonblicket en del av bilden. Som fotograf måste jag tänka på vem jag är, hur andra människor reagerar på mig. En sittare kommer förmodligen se mindre exalterad ut om jag fotar henne än om Henke Larsson står bakom kameran. Detta kanske låter som en överdriven jämförelse. Dock vill jag poängtera att vi, vilka vi är, blir en del av porträttfotografiet.

Som avslutning på detta söndagsinlägg vill jag även dela med mig av en nyhet. Min största utställning hittills kommer att äga rum i slutet av April detta år. Den fotointresserade är då välkommen till det fyrstjärniga First Hotell – Köpenhamn. Jag vill inte spilla fler detaljer just nu, men mer information kommer snart att bli tillgänglig på denna fotoblogg.

Ha en väldigt trevlig söndag, och eftersom det idag är mors dag i England – stort grattis till alla mödrar!

/Bim