Utanför National Galleries, Bim Hjortronsteen, 2012.

Då jag har blivit anställd som Style Editor på en ny arts/culture platform så har jag besökt olika kulturella platser i London. Jag kan ännu inte berätta mer om själva platformen då den lanseras i Februari/Mars, men jag har fått tillfälle att utforska London vidare med min kamera.

London är fantastiskt att fotografera på många sätt. Det är en stad som alltid utvecklas, men det är även en plats där en gammaldags atmosfär på flera vis är konserverad. Idag tänkte jag ge fem tips till er som funderar på att besöka London.

Besök Magma Books. Magma finns på två platser i London. Jag har ännu inte besökt affären i Clerkenwell, men jag kan varmt rekommendera Magma i Covent Garden. Du kanske inte finner dig själv fotografera affären, men den innehåller mängder med vackra och intressanta böcker om konst och kultur.

Åk till Primrose Hill. Denna park ligger mellan min bostad i Swiss Cottage och Camden Town. Om du promenerar upp för kullen kan du se hela inre London. Vyn ger möjlighet för fotografen att fånga London i sin helhet, men även  parken runt omkring bjuder på natur, intressanta besökare och en och annan räv.

Gå in på National Portrait Gallery. Just nu är Taylor Wessing Photographic Portrait Prize installerat, och jag kommer själv snart besöka denna utställning av fantastiska porträtt. Jag har besökt denna utställning varje år sedan jag flyttat till England och det är aldrig en besvikelse. Utställningen kostar endast två pund, och många utav de andra utställningarna inom museet är gratis.

Köp en kamera på Portobello Road. På denna gata öppnar varje vecka Portobello Market. Du kommer glömma att titta på klockan oavsett vem du är, men som fotograf tappar jag oftast bort mig vid kamera försäljarna. Du hittar vintage kameror, objektiv och böcker till ett lågt pris, det gäller bara att inte tömma hela plånboken!

Ta tunnelbanan till Liverpool Street. Denna järnvägsstation är fylld med turister, londonbor och vidpasserande. I de många caféerna kan du sitta och iaktta människor som går förbi och fånga ögonblicken med din kamera. I närheten ligger även Spitalfield Market där du kan avnjuta en lång lunch för ett lågt pris.

Detta är bara få saker som man borde göra när man besöker London. Men framförallt så är det en stad där vi alla borde låta oss gå vilse och hitta våra egna smultron.

Primrose Hill, Bim Hjortronsteen, 2011.

Nattbild från mitt London-fönster (långexponering).

Då jag flyttat mig själv och all min utrustning till London så måste jag lägga mycket kraft och energi på att överleva som fotograf. Jag hade en bra start på sommaren då jag under en kväll under min utställning lyckades sälja ut min bok ‘The Ice Is Getting Thinner’, och lyckades träffa många industri profiler och ge ut mina visitkort. Under denna kväll blev jag även headhuntad av en scout från Millenium Images – en utav de största fotoagenturerna. Han bad mig att skicka en postfolio till Millenium för konsideration. Detta var en ganska smidig process och till slut blev jag accepterad att bli en del av agenturen.

En utav de element som krävde lite extra tid var dock model realeases – modell kontrakt. Detta är en utav de delarna av fotoyrket som jag nu måste bli mer noggrann med då mitt främsta mål inte längre är att uppnå ett högt universitets betyg, utan snarare att skapa bilder som är säljbara. För alla bilder där identitet av den som är fotograferad kan avsljöjas måste ett modellkontrakt signeras. Visst, många gånger fotar vi spontana ögonblick och ibland är familj och vänner de vi fångar i våra bilder. Men för att kunna sälja bilder måste personen i bilden alltid skriva på ett papper som ger dig som fotograf rättigheter. Eftersom det ibland även är knepigt att få tag i människor långt efter det att plåtningen ägt rum, så är mitt råd att alltid ha modellkontrakt med dig i fotoväskan.

Ett modellkontrakt för en ’oproffesionell’ modell kan vara väldigt enkelt, och det är något som vem som helst kan komponera på egen hand. Det du skall inkludera är:

Namn på fotograf

Namn på modell

Beskrivning av bilden/bilderna

En kort text som fastställer att modellen överlämnar alla rättigheter till dig

Signatur och datum för signatur

Då alla modellkontrakt var signerade och kontraktet likaså, så blev jag en del av Millennium. Senare här på loggen kommer jag ge tips om hur du bäst kan sätta ihop din egen portfolio för ansökning till en fotoagentur eller tidning.

Bim

På sjunde våningen I Blue Fin Building tittar jag ut. Molnen har samlat sig och dropparna som faller uppifrån gör streck på de jättelika fönstren. Halvt hypnotiserad av utsikten (ifrån mitt skrivbord kan jag se ut över större delen av London) återvänder jag till min skärm. Jag går just nu igenom opublicerade bilder från fashion week i Milano, London, Paris och New York för att fortsätta arbetet med en fashion-story som skall publiceras i September. Mitt arbete på Wallpaper magazine har börjat.

Utsikten från kontoret då regnet lättat.

Då jag har bytt ut gräs mot cement, the mot skinny cappuccinos, har jag även börjat mitt professionella liv i London. Jag ansökte till Wallpaper för ungefär fem månader sedan, och jag vågade inte direkt hoppas på att få ett internship där, men som tur var gick min intervju med foto-editören Matthew Beaman bra, och jag sitter bredvid honom varje dag och jobbar på en egen Mac. Min första dag fick jag redigera document till arkivet och göra research om ett antal kreativa profiler som kommer intervjuvas senare i år – och nu har jag fått ansvar i en del av ett projekt vilket är väldigt spännande. Vad jag framförallt uppskattar är att få lära mig mer om industrin och människorna i den.  Idag fick jag tillexempel titta på en portfolio som skickats in till Wallpaper utav en fotograf som hoppas att få jobba för dem i framtiden, vilket ger mig en bra riktlinje av vad som behövs för att lyckas.

Utöver detta så håller jag på med mitt största projekt hittills då jag blivit tillfrågad att bli Director of Photography för en tidning som lanseras imorgon. Detta kommer bli ett lrävande men även givande jobb, som förhoppningsvis också kommer kunna leda mig vidare till andra utmaningar. Vad rollen innebär är helt enkelt att jag är ansvarig för allt som har med fotografi att göra. Jag kommer från och med imorgon driva ett projekt med titeln ’London 32’ som kommer handla om de 32 boroughs (områdena) i London.

Jag kommer posta länken till detta projekt här på bloggen imorgon.

Om ni även vill se en ’taster’ till min utställning i London kan ni klicka här: http://bit.ly/kQCF8L

Idag avslutade vi projektet 'Professional Futures'.

våra portfolios.

Klockan 9.00 lämnade vi in materialet för att uppfylla kriterierna: professionell och printad portfolio, CV, länk till webbsida, Artist Statement, Project Proposal och Project Report. Efter detta ägnades dagen till att göra presentationer då vi berättade närmare om våra praktikplatser, vilket också betygsattes.

Jag skrev ut min portfolio i våran Digital Suite

Innan jag beskärt och monterat i portfolion - det var inte lätt att hantera de glatta plastfickorna!

Då jag talade om mina framtidsplaner insåg jag plötsligt att slutet utav min universitetstid närmar sig med stormsteg. Detta kommer dock inte innebära slutet på hårt arbete. Jag har bestämt mig för att flytta till London där jag också kommer genomföra praktikplatser på Wallpaper, Monocle och Landor.

Dock var det mycket intressant att höra om mina kollegors praktikplatser. Några utav dessa var praktiker på AMV (utsett till världens främsta reklambyrå), Celebrity Pictures och World Photography Awards. Dock handlade många presentationer även om hur svårt det är att få en praktikplats. Dock måste jag tillägga att jag har funnit det mycket enklare att hitta praktik i England än i Sverige. Kanske är detta eftersom att valmöjligheterna och storleken av den kommersiella och kreativa industrin är så pass stor här - vilket gör det lättare att arbeta sig uppåt.

Vad jag har lärt mig under denna tid är framförallt att inte ge upp. Skicka 100 mail och få ett svar - och ett svar kan ändra mycket. Jag tror även att det är viktigt att lägga tid på sina presentationer; visa hellre få bra bilder än massor av medelmåttiga fotografi. Trots att man som student är fattig så skulle jag även rekommendera att lägga extra pengar på en portfolio - trots allt är fotografi ett visuellt media som kräver en genomtänkt presentation.

Jag är återigen I Farnham. Efter att ha återvänt till Sverige under fyra olika tillfällen har jag nu bildmaterial till att slutföra mitt sista projekt.

Smakprov från mitt projekt med arbetstiteln: The Ice Is Getting Thinner (klicka för större bild)

Det projekt jag har arbetat med skiljer sig mycket ifrån det jag gjorde på Broadwater School. Istället för att göra en ren dokumentär har jag fångat ögonblick från verkligheten för att berätta en nästan ’filmic’ historia om att återvända till den plats jag lämnade bakom mig. Detta har varit ett projekt jag velat göra länge, men det är inte förrän nu jag känt mig mogen nog att göra det.

Från min workbook, här skriver jag ner/dokumenterar allt jag gör.

Nästa steg har varit att designa en bok och i nästa vecka kommer jag att skicka denna till antigen Blurb (www.blurb.com) eller UBYU (http://www.ubyubooks.com/) , två företag/websidor som tillverkar böcker till ett förvånansvärt billigt pris i jämförelse med svenska Arkitekt Kopia i Malmö som jag tidigare använt. Vad som är förmånligt med Blurb och UBYU är att man kan göra alla val själv – från papperskvalité till färg på sidenband. Jag kommer antagligen att välja UBYU, då jag hört att denna webbsida är bättre än Blurb då kalitén är lite bättre och valmöjligheten är större- dock måste man ladda ner deras egna bokvertyg på sajten till skillnad från Blurb där man använder InDesign för att designa sin bok.

skärmavbildning från UBYU

skärmavbildning från UBYU

skärmavbildning från Blurb

Jag kommer även presentera boken med 3 – 5 prints i galleriet där vi kommer ställa ut. Detta har enligt mig alltid varit lite lurigt. Priserna kan verkligen variera och det är verkligen värt att jaga studentrabatter. Jag talade med min kollega Andrew Bruce som till hösten ska börja sin masterutbildning på Royal College of Art; då han tog studenten förra sommaren spenderade han ca 15 000kr på att utskrifter, inramning och glas för sina tre bilder, vilket är väldigt stora summor.

Utöver detta samtalar jag nu med personer på tidningar och agenturer där jag ska praktisera under sommaren. Då jag kommer flytta in till London känns detta spännande och det kommer bli ett nytt kapitel i min karriär som kommer kunna följas här på bloggen. När datum har bestämts skall jag skriva mer om dessa.

Ännu en gång sitter jag på Gatwick.

Det drar ihop sig inför deadline den 16e Maj, och jag önskar innerligt att jag kunde trolla fram fler timmar per dag.

Mitt slutgiltiga projekt handlar om plaster vi lämnar och återvänder till – strangely familiar – som jag kallar det. Jag har därför åkt tillbakt till Sverige för att använda kameran för att batter förstå vad denna plats betyder för mig.

Vid sidan om detta jobbar jag även för att hitta job. Hittills har jag tre internships planerade I London under sommaren, och förhoppningsvis kommer de leda till mycket goda erfarenheter och insikter i branschen. Våran kurs som går under namnet ”professional futures” har handlat om hur man överlever som fotograf i det moderna klimatet.

Något som jag förstått är framförallt att man som fotograf måste ta på sig många olika roller och verkligen använda de kunskaper och erfarenheter man har. Ett inslag i detta projekt som jag tycker har varit speciellt intressant är de self-publishers som har pratat med oss. Marknaden har förändrats snabbt för fotografer, vilket har lett till att många curators, editors och även fotografer startar upp mindre bokförlag för opublicerade konstnärer och fotografer. Så trots att det idag är extremt svårt att ens få kontakt med stora förlag som till exempel Steidl, så känns denna nya atmosfär med alla alternativa möjligheter väldigt spännande.

Om man är en ung fotograf som vill få sina projekt sedda så kan jag även rekommendera att sända in bilder till kända foto-bloggar. Några exempel på respekterade bloggar/ online magazines som jag gillar är:

http://shutterspark.co.uk/

http://www.ilovethatphoto.net/

http://iheartphotograph.blogspot.com/

Här nedan finner ni bilder från mitt pågående projekt med arbetstiteln: I Miss You More Than I Should.

(klicka för förstoring)

Jag trycker in knappen, jag väntar utanför glasdörrar. Kvinnan på andra sidan har en gäl röst som hörs genom porten. Hon släpper in mig. Mitt projekt har börjat.

Bild tagen med en Nikon FM2, Fuji ISO 200. Ljuset från fönstret fick mig att tänka på en cell.

Den senaste veckan har jag konstant fotograferat, scannat eller framkallat 35mm film exponerad med min morfars gamla Nikon FM2. Det känns spännande, även att scanna. Det går extremt snabbt med universitetets nyinköpta maskiner. Filmen skjuts snabbt in och ut, och där på den gigantiska skärmen förvandlas film till digitalt, men fortfarande med den där obeskrivliga charmen som en hederlig Fuji Reala alltid tycks leverera.

Lucy, på väg hem. Nikon FM2

Jag och kameran i biblioteket. Bild från iPhone.

...och på kvällarna läser jag om filosofi och fotografi.

Jag håller ännu på att utveckla min idé till mitt tredje-års-projekt. Jag vill utmana mig själv och har valt ett område som kräver mycket tid och förtroende från dem jag vill observera genom kameralinsen. Skolans värld har alltid fascinerat mig. Och det känns nästan förbjudet, omoraliskt att dokumentera unga studenter. Det är en skyddad värld, ett nät som jag vill tränga igenom.

Projektet jag planerar kommer ta tid, och jag vill utforska sökandet eller drömmen om en identitet i de unga åren. Genom workshops arrangerade av mig vill jag lära känna och bygga upp ett förtroende med dessa unga människor. Jag vill använda min kamera delvis för att få dem att känna sig sedda, men även utforska hur de vill bli sedda. Detta kan låta märkligt, men jag känner en nyfikenhet till ämnet, mer än till något annat område jag hittills tagit mig an.

För att förbereda mig har jag därför spenderat mycket tid på att fotografera vänner och bekanta, för att komma in i arbetet efter sommaruppehållet, och känslan för färg och form. Att balansera detta med två praktikplatser och kommersiellt jobb är dock tufft, men det betyder också att jag kommer att kunna dela med mig av mycket och varierande arbete här på bloggen.

Louise, tagen med Mamiya 645, medium format. Halva bilden var underexponerad på grund utav blixt + aningen snabb slutartid.

Bild tagen under besök nummer ett på skolan där mitt projekt kommer att ta plats.

På fredag assisterar jag även Anthony Luvera på National Portrait Gallery, mer om detta plus bilder från hans workshop kan ni hitta här på bloggen senare i veckan.

Bim

xxx

Fredagen gick I modets tecken. I en guldig klänning med kameran på axeln satt jag på ett tåg med färdriktning London. Staden utanför var i snabb rörelse och människor fyllde upp trottoarerna med skratt och färgglada handväskor. Själv skulle jag till V&A.

Stefania Braun, huvud kuratorn för The Photographer’s Gallery anlitade mig för att ta bilder under hennes vintage fashion event. Eventet ägde rum i den antagligen främsta byggnaden i London för konst – the V&A (Victoria and Albert Museum) - http://www.vam.ac.uk.

Men en skvätt kaffe klarar man att läsa längre

Eventet var öppet för alla som hade intresse av mode, och besökarna fick sin bild tagen vid en vit backdrop längst in i lokalen. Vid ett tillfälle fick jag även ansvaret för denna kamera, och det kändes roligt att få ta del i det arbete som Stefanie gör.

Utöver de internships jag jobbar med för tillfället så är det mycket läsning och förberedelser inför min dissertation. Jag är antagligen mer organiserad än någonsin tidigare, och jag har insett hur detta inderlättar, men även hur viktigt det är att faktiskt ha koll på nya publicerade projekt av fotografer runt om i världen.

Jag gillar bibliotekets tidningsavdelning

En fotograf som jag gillar allt mer för tillfället är Sally Mann. Hon har just nu en utställning på visning på Photographer’s Galley, så om någon utav er läsare där ute befinner er i London så kan jag rekommendera denna utställning som dessutom är gratis. Hennes fotografi fokuserar på porträttet, och det är inte svårt att dyka in i de ögonblick hon fångar. Den delen av hennes arbete som jag uppskattar mest är de bilder hon tagit på sina barn, vilket även blir en inspiration till min dissertation som kommer handla mycket om porträttet och människosjälen.

Ögonblick från den senaste bröllopsplåtningen.

Ett vitt rum på Arundell Place är fyllt av boxar. Kläder, böcker och dokument ligger slarvigt packade under den bruna kartongen. Jag klipper upp tejpen som förseglar en utav lådorna för att placera det första föremålet i mitt nya hem. En bild – vad annars? Den enkla svarta ramen presenterar ett yngre jag och en gammal vän. Platsen i fönstret där de två figurerna kikar tillbaks på mig känns så självklar.

När jag först flyttade till England fick jag lämna mycket bakom mig. Mitt liv skulle på sätt och vis få plats i två resväskor. Packningen blev långdragen och noggrann. Vad behöver jag? Vad kan jag inte vara utan? Det mest självklara var faktiskt det inramade fotografi jag fått av en utav mina närmsta vänner innan jag åkte. Bilden är tagen helgen då vi först träffades – närmare bestämt på Lundakarnevalen. För utomståendes ögon är fotot möjligtvis inte särskilt speciellt, två människor som fastnat på en snabbt tagen bild - en snapshot. De två ansiktena är upplysta av blixten från kompaktkameran, vilket har resulterat i en nattsvart bakgrund, omöjlig att identifiera. Bilder som dessa kan möjligtvis bara uppskattas av de inblandade då vi behöver minnen för att fylla luckor av mysterier. Det märkliga med sådana minnesbilder – snapshots – är hur värdelösa de kan tyckas vara för den utomstående då de är ovärderliga för ägaren. Bilder som dessa förstärker våra minnen. Om vi inte sett bilden under en längre period tänker vi förmodligen – ja det var så det var. Vi omringar oss med dessa bilder, inte bara för nöjes skull utan även för att de är en del av vårt förflutna och vår identitet, de har en självklar plats i våra hem. Eftersom vi i det moderna samhället är vana vid denna bildkultur, så kanske vi inte alltid inser vad en viss bild kan ha för värde. I inramade fotografi som mitt eget hittar vi inte bara information, utan även känslor och minnen. I dem blir vi oförändrade, och tiden kan inte påverka vår uppfattning om den välbekanta bilden. Det känns tryggt – att ögonblicket finns tillgängligt för våra sinnen förevigt.

När jag packar upp resen av mina ägodelar blir de nedstoppade i lådor och askar. Men bilden står synlig i fönstret. Den enkla svarta ramen kanske inte passar den vita interiören, men detta föremål kan jag aldrig slänga.