Alla de dagar då jag sätter mig ner för att skriva verkar gå i regnets tecken. Dagen har varit lång och mörk. En sådan dag då det känns som man vaknat tidigt fastän jag inte steg upp förrän kl 9, för att sedan lägga sig sent. Mörkret förvränger sanningen och vi tittar på klockan för att inte bli lurade då dagsljus inte vägleder våra sinnen.

Jag klagar inte. Jag skriver bäst dagar som dessa då en långpromenad i parken skulle innebära våta skor och frusna händer. Hellre sitter man inne än att låta kroppen bli attackerad av isiga Oktoberdroppar.

 Projekten fortlöpor och seminars, tutorials och lectures ligger tätt sammanflätade i schemat för år två. Denna vecka ska jag göra mitt bästa för att börja skriva en utav de två uppsatserna. Än så länge har jag endast forskat och gjort research relaterat till det jag skulle vilja skriva om.
Till uppsats nummer ett vill jag skriva om hur människokoppen är representerad i fotografi och hur denna används och läses på olika sätt beroende på vilken genre av foto vi hittar den i.

Jag har forskat lite om den svenska fotografen Lennart Nilsson. Inspirationen till detta fick jag efter att ha sett honom på svenska nyheter som jag följer varje dag på webben. Hans personliga intresse låg i det vetenskapliga fotografiet då han genom avancerad teknik lyckades fotografera fostrets utveckling i den gravida kvinnans kropp. Detaljerna i bilderna är häpnadsväckande och världen förundrades över det man tidigare inte kunnat se utan bara föreställt sig.
I samband med detta var det självklart olika organisationer och företag som ville använda dessa bilder. Vad Herr Nilsson inte hade räknat med, då han såg sitt projekt som en veteskaplig undersökning, var att detta även skulle ge bränsle till organisationer som arbetade med kampanjer mot abort.

Jag tycket att det är väldigt intressant hur fotograferandet kan leda till en provokation som fotografen från början inte ens övervägt skulle kunna infalla i samband med det jobb han eller hon utfört. I detta fall tog Lennart Nilsson beslutet att inte sälja rättigheterna till bilderna, då hans avsikt inte var att peka finger utan snarare att visa oss något vi aldrig tidigare skådat. Han ville att vi skulle fascineras, inte utav politiska eller moraliska frågeställningar utan snarare av vad hans fotograferande kunde visa oss.

Jag tycket att det är viktigt att fotografer som lever i ett samhälle som vårt, där media är en stor inspiration till de val vi gör i livet, överväger hur vi låter andra använda våra bilder. Jag tror det är viktigt att våga stå för det man dokumenterar och att prislappen inte alltid får styra våra beslut.

En annan trevlig nyhet är att jag blivit vald till Student Ambassador. Jag representerar alltså studenterna på mitt universitet och är ansiktet som studenter som kommer till våra open days kommer att möta.

Mitt första pass har jag imorgon. Då kommer jag och ett par andra studenter från de olika kurserna att guida föräldrar och studenter som kommer för att ta en närmre titt på University of Creative Arts Farnham. Det ska bli spännande att bli mer involverad och jag kommer att få knyta många nya kontakter, bland annat med personer från systeruniversiteten.

Mitt fotohuvud går allt oftare på högvarv men nu är timmen sen och det är dags att stänga av suset av idéer och frågeställningar. Jag återkommer snart för att tömma tankar i denna fotoblogg, som blivit en del av mitt liv och en länk till mitt avlånga hemland.

Allt gott till er som läser och älskar foto!

Bild jag tagit i samband med fotoprojektet Vision and Knowledge. Min idé handlar om tevens betydelse och inverkan på oss och vårt vardagsliv. Jag vill göra mitt projekt intressant genom att överdriva en smula och forska om tevemissbrukaren med ett sarkastiskt öga. Jag porträtterar teven som en drog och människan som en hjärndöd zombie. Vad är bra med TV, vad är dåligt? Hur långt går vissa i sitt tittande och vilka höjder når missbruket? Är det en källa för kunskap, eller bara ett bekvämt sätt att fly verkligheten?...
Jag har valt att göra ögonen vita, som en reflektion av det vita ljuset från teven. Vitt symboliserar för mig det meningslösa programmet. Vi matas ständigt med detta vita innehållslösa ljus och vi slipper att själva tänka och dra slutsatser.

 

/Bim Hjortronsteen