Spontan bild tagen under en utav mina resor hem.


Det finns en bild som jag minns väl. En flicka, kanske runt fem år, står framför en röd fiat. Hennes blonda hår har blivit lätt lockigt utav regnet som färgat grusvägen mörk där hon står med vardera av de gröna stövlarna på fel fot. Ögonblicket då bilden är tagen har flickan förstått den felaktiga placeringen av skorna, kikat in i kameran och börjat skratta så hon kiknar. Flickans namn är Bim, och bilden är en utav de få från min barndom då jag faktiskt tittar in i kameran.

När jag var liten så var kameran för mig ett monster. En märklig fobi som orsakades av inget märkvärdigare än blixten på denna underliga apparat. Jag var så rädd för detta ljussken att jag flydde så fort jag hörde orden ”Ta ett kort!”. Jag kunde riktigt känna på mig då ögonblicket stundade. Mina ögon spändes av koncentration, förberedda på att slutas i mitt språng från scenen. På skolfoton blundade jag och på bilder tagna under dagis resor, kan man endast skymta ryggen av en liten blond unge som flyr för glatta livet. Inte trodde jag då att kameran skulle spela en så stor roll i mitt liv som den gör nu.

Vad jag dock anser är att kameran, i vårt moderna samhälle, spelar en roll i samtligas liv. Vad vi kan fastställa är att vi alla har blivit fotograferade, och inte bara för nöjes skull. Vi kommer under vårat liv skymtas i stillbilder från övervakningskameror och i turistens album, då vi råkar finnas med i folkmassan. Likaså kommer ett antal väl medvetna bilder ha tagits hos polis och myndighet för att skapa det identitetsbevisande passfotot. Människor tar framförallt fler bilder än någonsin tidigare. Kameror är billigare och det digitala formatet tillåter amatören att ”klicka” en obegränsad mängd bilder utan extra kostnad. Det som skapas genom kameran är inte bara billigare att producera, materialet blir även tillgängligt för en allt bredare publik. Flickr, Facebook, Deviantart, alla har de gemensamt att vi online kan dela med oss av våra liv i bilder. Det privata har blivit publikt, och vi skäms inte för det ocensurerade då ”alla lägger upp sådana bilder ändå”. Men vad vi glömmer är att bilderna finns arkiverade för evigt. De är tillgängliga för dem som vill titta, men även för de som kanske inte vill. De kan förfölja oss resen av livet. Det kan kännas lite lustigt då jag som fotograf får genomgå omfattande byråkrati för att få lov att ta konstnärliga bilder på ungdomar och barn, då dessa barn surfar in på online communities där de sedan delar med sig av material som deras förmyndare förmodligen skulle finna väldigt opassande.

Jag skall dock tillägga att Facebook, Flickr och Deviantart är enastående verktyg som jag använder själv. Det är fantastiskt att man utan större ansträngning kan få inspiration från alla världens hörn och kanter, men vi får inte heller glömma hur bilder används på Internet och att denna plats kan jämföras med ett regellöst samhälle. Så när du delar med dig, var inte alltför generös. Det kanske trots allt fanns en klok tanke i huvudet på den där ungen på rymmen från farmors gamla Nikon.


Ännu en bild från Paris


/Bim

Jag har nyss fastställt fokus på mina nya projekt, mer om detta inom kort!