Solen har lyst starkt över de ojämna kullerstensgatorna i Lund, så det har varit en perfekt dag för lite ledighet. I centrum går stadsbor och turister med strutar fulla av glass. Gröna, röda, vita och rosa smälter kulorna och droppar landar på den torra junimarken. Väderrapporten talar om värmebölja och jag hoppas att denna nederbörd av glass blir långvarig.

Arbetet i studion bjuder på nya utmaningar då väntrummet blir fullt och luften aningen tung. Vad jag gillar med mitt jobb är mötet mellan den vanliga människan och kameran. Jag måste vara noga med ljussättning, ändra den beroende på hur det ansikte jag möter ser ut. Jag har inte fotat äldre människor i studio tidigare och har snabbt insett att jag måste skilja på ung och gammal. Jag möter verkligen alla slags människor här; korta, långa, kurviga, beniga, gamla och unga, helt enkelt riktiga människor. Det spelar egentligen inte så stor roll hur de ser ut, utan mer om hur de är som personer. Den roligaste kunden är alltid den som själv kan bjuda på sig själv och våga gå hela vägen i sina poser. Jag vet hur svårt det kan vara, det är därför jag själv valt att stå bakom kameran istället för framför den.

På studion använder vi oss av Nikon D300. Jag tycker att det är en härlig kamera att jobba med. Den är liten och smidig och inte speciellt tung vilket gör att det går snabbt att byta vinkel vilket passar bra till det snabba tempo vi jobbar i. Jag har på universitetet blivit bortskämd med att kunna använda många olika blixtar samtidigt. På Turning Torso har fotograferna en blixt var, vilket är en nyttig begränsning då jag nu kan uppnå en bra kvalité med färre hjälpmedel. Jag kommer definitivt se detta som en fördel när jag återvänder till England. Jag kommer våga experimentera mer och förstå mer om ljus och rum. Att bakgrunderna vi jobbar med är små talar också för att en bra fotograf ska kunna skapa magi med enkla hjälpmedel. Genom att rikta blixten snett nedåt kan jag få en vanlig röd tapet och komma till liv och nästan se glödande ut. Ögat blir tränat och en medveten stilrenhet växer fram.

Imorgon är det dags för ett nytt pass på studion. Första kunden kommer klockan 12 vilket innebär en härlig sovmorgon för mig följd av fotografering tills kvällstid. Utöver arbetet på studion samlar jag inspiration och idéer för mina egna planerade plåtningar. Jag har planer som jag hoppas ska kunna utvecklas till något bra. Ibland känns det dock som dagarna är för korta och jag skulle gärna vilja hinna med lite mer. Ännu är det två månader kvar innan jag åter packar väskan för att kliva på planet mot Heathrow. Visst saknar jag Farnham, men jag måste erkänna att det känns lyxigt att kunna äta sill, gräddfil och en och annan köttbulle.